Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Nummer 1,054
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad menar ni, i Guds namn säg! ropade en likblek
dam, som plötsligt sträckt fram hufvudet i kupéfönstret.
— Jo si, där har likasom kommit ett litet mankemang på
pojkstackarn.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Därinne i skomakarens stuga på ett groft lakan låg lille
1,054 blek och stum. Den sjudande vätskan, som bringat
honom döden, hade skonat det fina, marmorhvita ansiktet,
hvars rena, ädla profil, med den breda, höga pannan, var en
trogen, diminutiv kopia af de sorgsna, manliga drag, ur hvilka
ett par tårskymda ögon nu stirrade på det torftiga
dödslägret. Det var en äkta Rosenhjelm i hvarje tum, denne lille
pilt, men — han skulle aldrig föra vapnet.
Grefvinnan hade halft medvetslös kastat sig öfver det lilla
liket och ropat: »Mitt barn! Mitt barn!» Ett matt försök af
grefve Otto att förmå henne äfven nu söka bevara skenet
blef fruktlöst, och nog fingo mäster och mor Pliggelin
mer än tillräcklig visshet på sin aning att den lille »va’
kommen å herrskapsfolk».
Men efter en half timme hade de förnäma resenärerna
åter lagt den konventionella masken öfver sina anleten, och
med ett nådigt leende sade grefven till mäster:
— Min snälle man, jag är verkligen skyldig er och er
präktiga hustru en förklaring öfver vårt egendomliga
uppträdande här och fru grefvinnans upprörda tillstånd. Ser ni,
detta lilla barn var en son till en kammartjänare i vår familj,
som sedan råkat i sådan nöd att han måst lösa in gossen,
hvilken föddes efter det han lämnat tjänsten, på barnhuset,
när hustrun dött. Då vi fingo veta detta, beslöto vi att
upptaga den lille som eget barn, grefvinnan hade gladt sig mycket
häråt, eftersom vi själfva inte ha några små, och sörjer nu
öfver missräkningen. Var så god, se här, min snälle man, en
liten dusör för det ni, som jag hoppas, behandlat barnet väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
