Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Mitt hjärtas drottning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan isen väl var bruten blef det duetter i långa banor
såväl sång som på fiol och piano.
Herr Julius var ett musernas söndagsbarn. Ej nog med
att melodierna villigt fogade sig efter hans känsla och tanke
i vackra, anslående kompositioner, han hade också en hög,
fyllig tenor och ett ej ringa mått af poesiens gåfva. De
få, som kommit i tillfälle att läsa hans små diktförsök, funno
kanhända ej så mycket däri; men då han klädde på dem
den tonernas dräkt, han själf sömmat, och själf spelade och
sjöng dem, kunde han gripa djupt i hjärtesträngarna på litet
hvar.
Och minst var Hertha på sin vakt mot hans trolska makt.
Hon njöt i fulla drag och kände en sällhet såsom aldrig
tillförne; hon var sprittande glad och rolig och kvick, och det
gick en hel månad utan att hon kastade en tanke på att äfven
den sommaren dock omsider skulle ha ett slut.
Så kom en af dessa oftast mycket obetydliga
tillfälligheter, hvilka med ens kasta bländande ljus in i vårt hjärtas
allra innersta skrymslen, och bytte som vanligt sällheten i
kval och glädjen i tårar under långa, sömnlösa nätter. Hon
måste slita sig lös med ens, medan det ännu var möjligt,
hon måste bort, långt bort och aldrig se honom mer.
Och så en morgon berättade hon med en likgiltighet, som
var alltför stor för att vara naturlig, och i ordalag, som hon
legat och lärt sig utantill i lika många timmar som de hade
stafvelser, att »nästa tisdag var hon alldeles tvungen att
lämna Hjälmarbo».
Det var som om en bomb slagit ned vid kaffebordet.
Frun blef upprörd och brukspatron ond; endast Julius satt
och skar sin smörgås som om han ingenting hört.
— Men hvarför i all världen ...?
Hertha hade fått bref; det gällde en plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
