Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Mitt hjärtas drottning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes blonda hufvud vred sig efter honom, som
blomman böjer sig efter solen, där han omsvärmad, kurtiserad
och beundrad, rörde sig i damernas krets. Och då han
under bifallssorlet efter slutad exekution lyfte upp blicken,
mötte honom alltid, närmare eller fjärmare i rummet, men
alltid så att de kunde omsluta honom med sin blick, ett par
blåa ögon, som strålade af kärlek.
Han lagade ständigt så att han kom i hennes närhet en
eller två gånger under aftonens lopp, och då sade han henne
ett par vänliga ord eller strök hennes kind eller smekte
hennes lilla hand, men på hemvägen var han mestadels tyst och
fördjupad i aftonens minnen, och allt mera sällan sporde han
henne hvad hon tyckte om hans nya skapelser. Han tycktes
få tillräckligt besked om dem af generalskan P., signora
Puletti, friherrinnan Z. och många, många andra.
Hon kände huru han gled ifrån henne mer och mer. Det
föll henne inte in, och ej heller hade hon skäl därtill, att bli
svartsjuk på någon särskild af de kvinnor, som trängde sig
omkring honom, afgudade honom och tiggde lektioner; men
hon var svartsjuk på dem alla, för det de upptogo hans tid
och tankar, på societetslifvet, på själfva hans genialitet, som
dock gjorde henne så stolt. Kanske skulle hon ha lidit
mindre om hon lidit för en kvinnas skull. Då skulle vreden,
stoltheten, kärleken, moderskapet kommit henne till hjälp, då
kunde hon hoppats på ett sinnesrus, som gått öfver; men de
många, af hvilka ingen enda i och för sig afvann honom
någon varmare känsla, de voro henne gemensamt för starka.
Och de bedjande, hviskande, jublande tonerna i sin sång, i
»Mitt hjärtas drottning», dem hade hon inte hört på år och dag.
Då blef det en offentlig fest i början af sommaren.
Kungliga operans förnämsta artister hade under sin ferieturné
kommit till den halfstora staden, och allt hvad som ville anses
konstintresseradt hade efter representationens slut fylkat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
