Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Mitt hjärtas drottning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring dem i hyllande lag. Men man var också angelägen
om att lysa med platsens egen konstnärliga storhet, och
direktör Julius måste ihop med fiol och piano gång på gång,
och fagra hufvuden slöto ring omkring honom och hvita, små
händer lades ifrigt och bedjande på ärmen af hans redingot.
Slutligen, ånyo tvingad ned på pianostolen, visste han
knappast mer hvad han skulle bjuda på. Han lät fingrarna
liksom på lek glida utefter tangenterna, och så smögo där fram
veka, innerliga, bedjande ackorder.
Plötsligt såg han upp, som om någon ropat på honom.
Därborta vid dörren reste sig Hertha från sin stol och
tryckte konvulsiviskt handen mot hjärtat och stirrade på
honom med ett uttryck af fasa. Och då hon mötte hans blick,
bad hvarje atom i hennes ansikte, de tårfyllda ögonen, de
röda läpparna, den lilla skälfvande hakan: »Inte den, Julius!
Nej, inte den! Minns du då inte ...?»
Det var något i hans hjärta, som skalf till vid denna
ångestfulla blick, och de första takterna af »Mitt hjärtas
drottning» afbrötos af en underlig dissonnans.
Direktören ursäktade sig, och efter en kort stund gingo
de två tysta gatan framåt mot hemmet.
Hertha såg upp på honom med gråten i halsen, lade
handen på hans arm och hviskade:
— Förlåt mig! Är du mycket ond? Det var ju
barnsligt, men du hade en gång lof...
— Ja, det hade jag, svarade han och klämde hennes arm
tätt intill sig.
Så gingo de uppför trappan och in i tamburen, men i
stället för att som vanligt därifrån skynda in i
sängkammaren, rifva kläderna af sig och släcka ljuset med ett flyktigt:
»God natt, lilla vän!» slog han armen om hennes lif och
drog henne med sig in i salongen, där han satte henne i en
fåtölj och tryckte en kyss på hennes ljusa hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
