Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Lina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon slutade just upp med valsen ur »Cornevilles klockor»
och skulle ge sig i väg med »Kristallen den fina» när han
knackade.
— Stig in!
Nej, hon hade verkligen inte bleksot. Ett rikt, vildt,
burrigt hår föll i bruna lockar öfver en käck, litet för bred
panna, och därunder lyste ett par tindrande, mörka ögon och
ett ansikte friskt som ett vinteräpple med en näsa, som
erinrade om potatis. Men om hvit, läcker »nypotatis». Så var
hon fyllig och rak i ryggen, som om hon aldrig sett en
symaskin, och när hon log mot honom, där han stod med
skjortan under armen, såg han att hon hade tänder som ett
litet rofdjur, så hvita och starka.
Då han inte på ögonblicket blef tillreds med att andraga
sitt ärende, drog hon med ett skratt och en liten nigning
profskjortan ur hans arm och kastade sig in i geschäftet
med ens:
— Hur många skall det vara?
— Ursäkta; mitt namn är Elg, kanslist Elg. Törs jag
be om ett halft dussin?
— Precis som den här?
— Jaha, precis.
Jo, det skulle bli; på onsdag i nästa vecka skulle de vara
färdiga.
Bankbokhållarn, kontoristen och ingeniören begrepo rakt
inte hvad som kommit åt kanslist Elg. Han kom inte
ordentligt till priffen om aftnarna, och på lördagskvällarna, då
de brukade mötas i restaurangens pianorum, syntes han heller
inte till. Han »hade så brådtom med kommissioner», sa’ han.
Men där hemma satt han på en pinnstol vid dörren, som
stod på glänt, och hade inte lampan tänd, utan bara
lyssnade utåt den kalla, mörka vinden, lyssnade oafvändt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
