Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade gått sönder någonting inom mamsell Kristinas
hjärta en gång, då hon var mycket ung. Hon var så frisk,
så stark, så jublande glad; hon hade ett hjärta, som
klappade fort och höll takten med små, flinka fötter i fula
kalfskinnsskor, och hon sjöng och hon drillade allt högre, ju
fortare skottspolen sprang. Och så byggde hon, tyst, ljuft,
osedt af alla, det där, som sedan föll i spillror.
Det var ett litet vackert envåningshus, gömdt af björkar
och lindar, hon byggde, ett hem, kärleksfullt ordnadt af en
älskande kvinnas aldrig tröttnande hand. Och så var där ett
stort, solbrändt ansikte, som strålade af hälsa, lycka och
arbetssvett, ett ansikte, som gladde den lilla kvinnan då det
kom och följdes af hennes varma blickar då det svann, och
såg så lugnt och godt och manligt trofast ut då det hvilade
på hennes knä. Och den lilla kvinnan var mamsell Kristina
själf, och han var ... ja, det gör ju detsamma hvem han var;
han är ju alltid densamme för unga, varma flickhjärtan,
antingen han nu bär gardesuniform eller inspektorskavaj.
Så krossades alltihop en vacker dag. Det lilla
envåningshuset bröts ned i grund och hängbjörkarna vissnade och hela
dockbot slogs i kras och smärtan böjde dess härskarinna.
Det var icke storm, icke blixt eller brand, som härjade.
Hvad skulle de också förmått mot ett hem, som ännu blott
var byggdt af ett flickhjärtas längtan! Det var bara en hvit
och mjuk kvinnohand, som drog det kära, solbrända ansiktet
till ett annat bröst än mamsell Kristinas.
Af alla sårfebrar äro hjärtats svårast, ty hela världen är
dess sjukrum och alla okynniga fingrar peta i såret, och
vänner som fiender fordra att man skall se ut att må
riktigt bra.
Mamsell Kristina torkade sina ögon och strammade åt
förbandet på sitt sår, och njöt det halfförblödda
kvinnohjärtats vanliga vemodsfröjd öfver att världen åtminstone icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
