- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
942

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Kristina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, men moster, han ... han har alls ingenting sagt,
ingenting alls ...

— Ack, mitt gullene barn, hvad skulle den doktorn väl
säga? sa’ mamsell Kristina och såg skälmaktig ut. Men det
syntes inte, för de sutto i skumrasket.

— O, moster Kristina ... och så grät lilla Emma precis
som när tandsprickningen stod på. Ack, det var som hade
det varit i går! Hon hade alltid varit så häftig, det barnet.

— Jaså, det står till på det viset. Ja, då skall jag säga
henne, Emma, att mycket begriper då gamla moster
Kristina, att nog kommer den doktorn igen, och sen ... sen blir
här saknad på Grendala.

— Tror du, tror du, moster? Men om han inte kommer,
då få de bära din Emma till kyrkogården, jaha, det är säkert,
moster!

Mamsell Kristina log. Ack, lilla Emma visste inte, hon,
hur mycket ett kvinnohjärta kan tåla.

Men doktorn kom, och där växlades kyssar i bersån och
ringar i stora salen, och sen blef där en dag i sinom tid
både slöja och myrten. Och mamsell Kristina sa’ till
köks-Stafva: »Jag säger dig män’ska, att bränner du steken,
medan jag springer opp och slänger på mig ’den svarta’, så är
du olycklig!» Och fem minuter därefter stod hon i
salsdörren, gråhårig och krokig, men röd och varm, och såg på
sin Emma, som hon själf hade klädt till brud.

Och Emma bröt igenom hela bröllopsskaran och tog
moster Kristina i famn och ville ge henne ett glas och klinga
med henne. Och mamsell Kristina hviskade ifrigt i
brudens öra.

— Hvad sa’ mamsell Kristina? frågade brudgummen efteråt.

— Å ingenting ...

— Jo, Emma, jag vill höra hennes gamla, varma hjärtas
enkla lyckönskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 10:02:21 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free