- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
954

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - På trampad stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så var det slut med unge Ludvigs ridöfningar därhemma.
Det sved i patronen, när han såg pojken gå och se ledsen
ut; men Peter Lind hade ännu aldrig ändrat sitt ord.

Ännu en sommar gick och Ludvig blef student. Nästa
kurs skulle han in vid Karlberg.

Samma sommar, den 27 Juli, blef det jämnt 25 år sedan
Peter Lind slog sitt första hammarslag i jordkulesmedjan.
Själf var patronen inte alls anstucken af jubiléumsbacillen,
men mågarne hade slagit fram att dagen borde på något vis
firas, och så hade det dunstat ut att arbetarne hade någon
sorts hedersbevisning i verket åt sin afhållne principal. Så
blef det då beslutadt att det skulle bli stor jubiléumsfest på
Ringdala.

Kvällen förut hade Ludvig gjort en promenad nedåt
verkstäderna. Bakom den gamla jordkulesmedjan kastade han
sig raklång ned i gräset, lade händerna under nacken och
stirrade upp i sommarhimlen.

Så fick han höra röster. Pappa och mamma hade också
gått hit ut och slagit sig ned andra sidan det gamla rucklet.

— Här började vi, Peter, hviskade mamma och slog
armarna om pappas hals.

— Ja, här började vi, Karin; det är så underligt att minnas
nu. Å, herre Gud, att tänka sig att du har stått därinne
och ... dragit bälgen!

— Minns du, Peter, när du tog af dig din egen tröja och
band den om lifvet på mig med ett segelgarn, då du såg
att jag frös?

— Karin ...

Så sutto de tysta en stund.

— Gud har varit oss nådig i mycket, Karin. Men jag
kan inte glädja mig däråt, när jag tänker på att om några
år skola främmande människor styra och ställa därnere, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free