Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - På trampad stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig låg orörlig och stirrade uppåt långt efter det
föräldrarne gått hem. Underliga bilder drogo förbi hans syn.
Han såg sig själf i blått och gult på en ädel springare, med
päls på rygg och tyglarna sträckta som fiolsträngar, flyga
framåt under hofvars dån och kamparnas flåsande. Han såg
den lysande, gungande stampande, dansande carrén. Han
såg en härens allvarsdag i slutet på den långa freden och
sig själf kommenderad fram för skvadronens front på löddrig,
skälfvande kamp, och han hörde kommenderande generalen
säga: »Löjtnant Lind, ni har stor del uti dagens ära. Jag
tackar er!»
Men så såg han pappas gråa, kära hufvud böja sig allt
mer, och okända stämmor kommendera nere på Ringdala
mekaniska verkstad.
Scenen växlade. En prydlig husarofficer framdansade stolt
i »Hvita hafvet» på slottsbalen; de skönaste ögon följde
honom, hans majestät sporde själf kavallerigeneralen: »Hvad
heter den där unge X:husaren?» och kavallerigeneralen
svarade: »Lind, ers majestät.»
Balsalen sjönk undan och verkstaden dök upp.
Straussvalsen tystnade och lokomobilerna stönade. De sköna
damerna lämnade plats för sotiga smeder, och kommendörerna
med stora korsen för blänkande maskiner med påfästa lappar:
»Första priset och guldmedalj». Den ende, som stod kvar,
var hans majestät, och hans majestät frågade landshöfdingen:
»Hvem har utställt de vackra sakerna?» och landshöfdingen
svarade: »Ludvig Lind, ers majestät.»
Ludvig rusade hem och upp på sitt rum. Där skref han
med darrande hand några rader på ett stort pappersark, läste
igenom dem sakta och noga, klämde sönder två stora tårar,
som hotade att falla ned och skämma ut hela inlagan, och
så skref han en stor, prydlig utanskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
