Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Solstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes nåd ville inte låtsa om hur kär hon hade lilla
solstrålen och hur den värmde hennes hjärta, men hon klädde
henne som en liten prinsessa och tog en sällskapsdam, som
hon inte behöfde, för att på samma gång ge Jenny en lärarinna.
Och herregården blef med ens som ett rum, där man
tagit ur innanfönstren och låter sol och vårvindar spela in
och trastarne höras och friska fläktar leka med fransarna på
tunga draperier. Och där kom ett mjukt tonfall, som inte
varit där förr, i rösten på hennes nåd, och tjänarne vågade
le, och Polly nedlät sig till att vifta på svansen åt
skogvaktarns Prisse.
Hvar jul och sommar kom Gösta hem med dåliga betyg
och röda kinder, och slutligen, samma vår Jenny läst för
prästen och fått lång klädning, tog han en klen
studentexamen. Men var han ingen vetenskapsman annars, så hade
han dock lärt sig »huru man fångar en solstråle».
Och lilla solstrålen skälfde och ville fly från de blåa,
trofasta ögonens trollkrets, och ville inte leka i bruna, krusiga
lockar, och ville inte glänsa på unga, rodnande, väderbrynta
kinder; men ack, hvad rår väl liten solstråle för att den lyser
och värmer och lockar de vänaste rosor till lif!
Och Jennys syskon, de andra solstrålarna, lekte skälmskt
med hvita, slappa segel och hvit studentmössa och en liten
kokett parasoll, då två unga, lyckliga människobarn i
segelslupen summo hän öfver glittrande insjövåg i fullsöfd
Junimorgon, sakta, bekymmerslöst, utan annat mål än att få
blicka in i ett par unga, glänsande, kära ögon.
Och när kvällen kom med skuggor och svalka, och
slokande blad svällde ut och trasten slumrade på gren och
dagakarlarne gingo hem, vände de sig ofta om vid ljudet af flinka
hofvar, som i flyktig jaktgalopp snabbt smekte vägens grus
och slogo takten till unga, flygande pulsar, som sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
