- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
965

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Solstråle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Mon Dieu! Ma chère, du får inte bli sjuk! Det är
väl inte farligt? Min lilla blomma får inte sloka med bladen!

Det blef allt klenare med Jenny, och doktorn visste icke
råd. Han kunde icke se någon egentlig sjukdom på henne.
Men då hon icke kunde sitta uppe och hjälpa hennes nåd,
fick hon ändå inte gå upp och hvila på sitt rum, för hennes
nåd hade ett behof af att alltid ha henne i sin närhet; och
så låg hon på kabinettssoffan med små täcka fötter tittande
fram under en filt i mjuka, varma färger och med sina stora,
vemodiga ögon följande hennes nåds smala, aristokratiska,
outtröttliga fingrar.

En gång slumrade hon in och vaknade vid att ett par
varma droppar föllo ned på hennes ansikte och en
kärleksfull stämma hviskade: »Stackars liten, hvad bara går då åt
henne?» och så tassade hennes nåd tyst och stilla till sin
fåtölj igen.

Det måste ta ett slut på ett eller annat sätt. Hon ville
aldrig mer träffa Gösta här. Hon ville inte löna ömhet,
uppfostran och vård med att stjäla son från moder och störa
friden i det hem, som så kärleksfullt öppnats för henne.
Kunde hon det dessutom? Med ord hade aldrig Gösta sagt
att han hade henne kär.

Så måste det ändtligen fram en dag:

— Hennes nåd får inte anse mig elak och otacksam ...

— Bevara mig Gud, barn! Hvad säger du? Jag har väl
aldrig ...

Och så kom det då fram under en tåreström, som aldrig
ville sluta, att Jenny inte längre ansåg sig böra ligga sin
välgörarinna till last, att hon ville söka sig en plats, där hon
verkligen behöfdes, att baron Göstas blifvande hem nu vore
väl fourneradt och att det väl blefve en förlofningstid, under
hvilken hennes nåd kunde få någon annan hjälp med ... det
andra vapnet, där det skulle anbringas på en del saker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free