Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Solstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef en storm. Förvåning, frågor, förebråelser och
vrede. Ämnet togs upp och lades ned gång på gång. Jenny
grät och bad om förlåtelse, men stod fast i sitt beslut.
Slutligen började hennes nåd räkna öfver att Jenny blifvit
så där besynnerlig just strax efter det Gösta reste, och att
hon nödvändigt ville vara borta före jul, då han kom hem ...
Aha, var detta tacken för allt hvad hon gjort för
komministersdottern! Hade hon stulit sonens hjärta ifrån henne?
Ville hon ställa till sorg och ofrid i hemmet! Nej, det var
ju tydligen det, hon inte ville. Hon ville fly från alltsammans,
stackars liten. Nå, lika godt, det hade varit bäst, om hon
aldrig kommit i huset.
Först måste man ha reda på, huru saken verkligen
förhöll sig, om ej misstanken var förhastad. Men Jenny var på
sin vakt, och friherrinnans försök att få henne att förråda sig
blefvo alldeles utan resultat.
Så skref friherrinnan till Gösta, att nu skulle Jenny ur
huset och ha sig en plats. »Hon ville det nödvändigt själf.»
Här lyckades det bättre; efter genomläsandet af Göstas svar
visste hennes nåd hur hon hade det. Han bekände visst
ingenting, men i hvarje rad om detta ämne — och raderna
voro många — dallrade ett älskande ynglingahjärtas lidelse
igenom.
Godt, hon skulle då få det, som hon ville, hon skulle få
komma bort. Och så annonserades där, och hennes nåd skref
till släkt och vänner, och där kommo gynnsamma svar från
tre eller fyra håll.
Men — ju förmånligare svaren läto, desto mulnare blef
hennes nåd, och så gömde hon brefven så länge, och sade
till Jenny att ingen utsikt fanns, och så kände hon i sitt
gamla varma hjärta, huru tomt och ödsligt det skulle bli när
Jenny var borta för alltid. Och det sved i hennes själ, då
hon tänkte på den stund, när detta lilla bleka ansikte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
