- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
971

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Änklek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hulda i Björkudden. Hon var från Norrland, den lilla, från
Norrland, där natten är lång och vinden bister, men där nio
veckors sommar är nog för att bilda både strå och kärna.
Och glänsande ögon, röda, varma kinder, fuktiga, bruna
lockar, som hoppade kring panna och hals och lekte, som om
de haft lif hvarenda en, skvallrade om att en sådan där varm
norrlandssommar redan kommit hjärtbladen på den lilla
Jämtlandsplantan att skjuta ut och växa med full fart.

Det stod inte bättre till med bruksförvaltarens Otto. Man
är väl människa och karl, fast man bara är gymnasist, och
dessa fjorton dar, Mimmi varit hos fanjunkarens, voro rent
som en lycklig, glad och leende dröm. Nu var det snart
slut; i morgon skulle hon fara åter den långa vägen upp till
Östersund, och hur det se’n skulle bli, det ville Otto rent
inte tänka på. Men ännu var det långt till dager, ännu
ljöd spele-Petters fiol, och därför:

»Hej och hopp, min sköna,
Nu ha vi dansat i det gröna.»


Och så lektes »änklek» medan spele-Petter hvilade sig.
Men prostens Kalle, som var »änkeman», hade så långa ben,
så Mimmi och Otto voro tvungna att ta en stor lof utom
gårdsplanen långt ned i hagen för att inte bli skillda åt. Då
stod prostens Kalle vid stången och skrek: »D’ä inte gildt,
d’ä inte gildt!» men Otto tyckte att det var så gildt som
helst, där han satt långt nere i hagen under hängbjörken
med Mimmi på knä’t.

Om de kysstes också? Ja, jag är nästan rädd för det.

*     *
*



Kammarrådet Lundberg hade det godt och bra. Bra lön
och godt anseende, nordstjärna och deponerade medel, litet
att göra och mycket att äta, sex rum och kök och hvarken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free