- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
974

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Änklek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lif ... jag menar fan är i skanken ... aldrig brytt mig om
något fruntimmer på det viset sen jag var gymnasist i
världen och en sommar låg nere hos far min, bruksförvaltaren
på Sjöminne, om hon vet hvar det är ...

Hon ryckte till, och de hvita håren på hennes lilla vårta
sågo ovanligt styfva och kavata ut. Innan hon visste af det
själf, hade det smugit öfver hennes läppar:

— Bruksförvaltarens Otto ... Å, herre Gud!

— Hvad går det åt henne? I herrans namn, hon mår
väl inte illa?

Ja, så kom det då fram litet i sänder, att de båda sett
hvarandra förr i världen och sprungit änkleken i det gröna
och ... och haft det riktigt roligt tillsammans.

Gamla människorna! Sutto de där icke och rodnade
båda två!

— Man förändrar sig så mycket med åren. Aldrig i lifvet
skulle jag känt kammarrådet igen, sa hon.

— Hm, det är då också ... aj, mitt ben ... alldeles
fasligt hvad många heta Svensson, mente han.

Sen sutto de tysta och försökte att inte se på hvarandra.
Ack, Mimmi tänkte på de många, långa, glädjelösa år, hon
slitit och släpat för andra, och hur olika världen såg ut
betraktad från foten af den gamla hängbjörken i Sjöminnes
hage. Kammarrådet tyckte att hans lif varit bra tomt ändå,
och skulle gärna gett både nordstjärna och depositionsbevis
för att få valsa ut i lifvet igen efter gamle spele-Petters fiol
vid lilla Mimmis sida.

Så steg han upp, hostade förläget, klappade henne sakta och
tafatt på det böjda hufvudet och mumlade, litet tjock i rösten:

— Jag ska’ säga henne, att vi karlar ä’ ena nöt ibland,
som under jakten efter lyckan alldeles glömma bort att vara
lyckliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free