Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Molnets syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett visst vemod i Hildas väsen, hvilket hvarken
omgifningens vänlighet eller hennes egna bemödanden kunde
förjaga, tillskref man fattigdom och bekymmer i hemmet.
Stackars liten, hon måtte få ledsamma bref hemifrån, ty det där
vemodsdraget tilltog mer och mer.
Det gjorde den unge grannen, godsägaren Eks besök
också.
Att bruksförvaltaren gick och slet upp sina gåbortkläder
midt i söckna veckan och att komministern gjorde ett par
omotiverade visiter strax på hvarann, därvid han doftade
som en parfymbod, det kommenterades just inte vidare på
Hjälminge, men då herr Ek gjorde sig täta ärenden till den
mycket äldre och förut just ej af honom så träget eftersökte
brukspatronen, då började patronessan att undra, och frågade
sin man:
— Hvad är det för angelägna saker, Ek vill tala med dig
om, min gubbe?
— Bara struntsaker, Jeannette lilla, men du ser ju själf
att han inte kan ta ögonen från fröken.
Och så skrattade de bägge två.
Men fröken Hilda skrattade inte. Varma tårar sköljde
det sköna, bleka ansiktet i mörka, ensamma stunder; de
började lämna efter sig spår, synbara äfven för främmande
blickar, och då Gustaf Ek en dag, öppet och manligt, men med
en klang i stämman, som nogsamt röjde huru högt han hade
henne kär, bad henne blifva hans hustru, blef han vittne till
ett sådant utbrott af förtviflan, att han förskräckt studsade
tillbaka och för ett ögonblick blef stel och kall. Men ingen
kvinna hade ju rätt att anse ett anbud af honom, den unge,
omtyckte, oberoende mannen som en förolämpning; det måste
alltså ligga något under, som han ej anade. Mildt drog han
hennes händer från det förgråtna ansiktet, såg henne in i
ögonen och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
