Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Molnets syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärta, sitt goda namn till sköld mellan henne och
mänskligheten, han skulle älska henne dubbelt för allt hvad hon
lidit, för att förjaga skuggorna från hennes lifs morgon, han
skulle ...
Men han gjorde intet af allt detta. Feberfantasierna veko,
men deras skräckbilder stodo oförändrade kvar vid dagens
nyktra ljus. Hans gamla mor grät och bad honom följa sitt
hjärtas röst, men antydde på samma gång att förbindelsen
med en vanärad familj skulle lägga henne i grafven. I de
tårarnas töcken fördunklades t. o. m. hennes bild, som var
honom kärast i världen. Och så detta förfärliga, att ej kunna
tysta giftiga tungor, att med nedböjdt hufvud nödgas låta
hånet och de försåtliga antydningarna gå sin bana fram ...
Han skref ett osammanhängande bref, fullt af sorg och
kärlek och förtviflan, beundran och hängifvenhet, harm och
vemod, hänvisande till hennes egen dom öfver deras lif, för
hvilken han med blödande hjärta böjt sig. Och mellan hvarje
rad klang deras lyckas dödsringning och ett eko, hvilket lät
som: »Offret var för tungt! Offret var för tungt!»
I främmande land reste han ut för att undfly två sköna,
tårfyllda ögon, men de voro före honom öfverallt, de
blickade ut genom de venetianska palatsens fönster, mötte
honom på corson, brunno bakom klipporna i morgongryningen
på alperna. Många främmande språk lät han ljuda i sina
öron och trodde att de omsider skulle undantränga ljudet af
ett hviskadt farväl, af en liten flickas kväfda snyftning.
Men de ljödo emot honom i Medelhafvets rullande våg, i
vinden uppe i det skottska höglandet, i tonerna från
säckpipa och flöjt och veka sånger från golfen i Napoli.
En gång sporde han henne, en endaste. Molnets syster
var då lärarinna i en flickpension.
I fyra tunga, långa vandringsår stred han sin strid,
berusade sig med nöjen och döfvade sig med all lifvets lockande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
