- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
984

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höstsvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Höstsvärmeri.



Det gör mig ondt om de för tidiga sipporna om våren,
som kylas af och dö för Marsnattens frost.

Men sommaren skall dock komma på allvar rätt
snart och kläda samma tufva, som blef deras graf, med andra
fagra sippor, doftande konvaljer.

Därför gör det mig också dubbelt ondt om de för sena
rosorna på hösten. Då Oktober biter deras hjärtblad, blir
det en dödens frost till döden, och det hvita bårtäcket breder
sig obevekligt öfver stoftet.

De två, som jag nu tänker på, de hade gjort en ej så
ringa skörd i lifvets blomstergård. De hade älskat och funnit
hvarann och efter några års väntan hade de också fått äga
hvarandra. Och länken, som band dem samman, hade,
Gudskelof, aldrig känts mycket tryckande, och nya passioner
hade aldrig slitit i den, och när lifsvårens första, ljufva
kärlekskänslor så småningom lämnade plats för en lugnare
tillgifvenhet, då hade en ny vår, poetisk, hoppgifvande, innerligt
älskad, spirat upp i lockiga hufvuden, i tindrande barnaögon.

Bekymmer hade kommit i många gestalter med en och
annan stor sorg emellan sig, men tiden hade läkt och solen
åter skinit efter skurarna. Icke alltid hade de varit goda
vänner och kanske minst den allra första tiden, som de
oerfarne tänka sig så ljuf. Ack, man blir så förvånad då man,
efter att i salighetsbäfvande, ensamma kärleksstunder ha känt
sig som en själ, gemensamt träder ut i lifvet och finner sig
vara två och skall lära sig grannlagenhetens svåra konst,
konsten att taga hänsyn till hvarann, som är så mångdubbelt
svårare än konsten att älska och blifva älskad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free