- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
985

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höstsvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men de voro två bra människor, som gingo det
alltsammans härliga igenom, och snart seglade de för jämn bris i
rum sjö och voro så lyckliga, som vi öfverhufvud kunna bli
i denna tillvarelseform, den enda vi med visshet känna.

Men stegen blefvo tyngre och blodet tjockare. Hjärtat
klappade mera lugnt, skuldrorna böjdes och det började lysa
grått vid tinningarna.

De varma, ljufva omfamningarna och kyssarna därute i
den lilla tamburen i deras första hem, hvar middag då han
återvände från sitt arbete, hade så småningom — de visste
ej huru — bytts till en vänlig nick inne i matsalen och ett
lika vänligt: »God middag, lille vän!» Så fick man mera
brådtom, barnen blefvo flera, hans göromål trägnare, tanken
mera förströdd och man hann inte med mer än den lilla
nicken. Ibland glömdes äfven den och hälsningen blef en
hvardaglig anmärkning, en anmodan att akta mattan, en fråga
om någon sökt honom. Men alltid ännu kysstes de till »God
morgon!» och alltid omfamnade de hvarann till »God natt!»

Det var så saligt att vara ensamma, alldeles ensamma,
den första tiden. Själfva mamma störde, äfven den käraste
vän kom olägligt, äfven den gladaste bjudning afpressade
dem en resignerad suck, äfven den angenämaste
teaterföreställning var ett intet mot hemkomsten, då hon själf satte
fram smörgåsbrickan, och hennes fina, hvita händer sysslade
med téköket och själfva jungfrun var strängeligen förbjuden
att visa sig. O, huru de ömkade sig öfver dem, som sökte
»sällskap»!

När han nu på entréakten hviskade: »Lundgrens fråga
om vi sen vilja gå på ’Hvita örnen’ och ta en smörgås med
dem», sken hennes ansikte upp och hon svarade gladt: »Det
blir rysligt trefligt».

De hade rest ut till Schweiz och Tyrolen, undvikit
turisternas stråkvägar, gömt sig i landtgårdarna, dinerat på fläsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free