- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
986

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höstsvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bröd och mjölk och jublat som barn vid tanken på att
nu kunde inte ett bref hitta dem, nu visste ingen af deras
bekanta hvar de voro.

Nu gjorde de upp ressällskap på åtta personer till
Parisutställningen och funno det särdeles trefligt.

Han började gå mycket lutad, där lade sig veck intill
veck på hennes panna under det gråsprängda håret; det var
ej säkert att de kysstes hvar afton, och om morgnarna var
det alltid så brådt och på eftermiddagen gick han ofta ut,
och telefonerade sen och bad att man inte skulle vänta på
honom med supén.

När han kom hem, låtsade hon ofta sofva, äfven om hon
ej gjorde det, och där låg något slappt och trött öfver
hennes hopdragna gestalt, och hyn lyste glåmig i lampskenet.

Ingen af dem led; känslorna hade åldrats med huden,
deras hjärtan hade slitits med möbeltyget. Endast då hans
öga ibland tindrade till när de mötte en ung, vacker flicka
eller han i sällskap var mycket beskäftig omkring yngre
kvinnor, kunde det sticka till en smula i hennes bröst; men det
gick genast öfver, hon visste ju att han var »absolut att
lita på».

Så skulle de plötsligt skiljas på fjorton dar, en ringa tid
annars, men de hade aldrig varit skilda åt mer än högst en
half vecka på femton år, så att de tyckte båda det var rätt
märkvärdigt, och det låg något af den gamla tidens
innerlighet i deras afskedskyss. Men båda logo och voro glada, ty
det var ett hedrande uppdrag, som kallade honom bort.

Fru Lander kände sig så underlig i den ovana
ensamheten med barnen. Hon var orolig och gick som om hon
väntat på ett olycksbud. Om han oförmodadt kommit åter
på tredje dagen, skulle hon störtat ut i tamburen och slagit
armarna om hans hals, som för länge, länge sen. Det var
något af förlofningstidens känslor, som värmde igenom det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free