- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
988

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höstsvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle hon höja sitt glas och be honom tömma sitt för rosiga
minnen från kärlekens vår, ja, för rosor, som under själfva
vinterns snö kunde lefva friska och starka i roten, fast regn
och storm slitit sönder bladen och fägringen var sin kos.

Den allra trefligaste af sina enklare dräkter skulle hon ha
på sig, och länge stod hon framför toalettspegeln och lade
upp sitt hår, det härliga, rika, bruna, med inslag af växande
silfver. »Var hon mycket gammal och ful?» Åhnej, som
hon nu stod där med blixtrande ögon och svällande läpp,
med det vackert formade matronahufvudet höjande sig öfver
fulländade skuldror och de hvita, runda armarne sträckta upp
mot håret på hjässan, var hon äfven till det yttre ännu ett
värdigt längtans föremål för en man, det kände hon så visst.

När hon var färdig, var det tyst i hela huset. Och nu
till järnvägsstationen!

Hon kom nio minuter för tidigt och tåget kom tre
minuter för sent. Hon trodde att hennes hjärta skulle sprängas!
Ändtligen, ändtligen var han då där, ändtligen hade hon
honom i sina armar!

Gustaf! ...

— Min lilla kära gumma! Skönt att vara i ro igen; men
nu får du, ledsamt nog, traska hem utan mig. Nå, du har
väl Lina i sällskap? Jo, ser du, jag har här på tåget träffat
ett par af medlemmarne i skolbyggnadskommittén och vi
ha lite att prata om och svårt att träffas sen, så vi gå och
ta oss en smörgås på »Hvita örnen». Adjö med dig så
länge, gumman lilla! Hur må barnen?

Hennes armar föllo slappt ned utefter sidorna. Hon stod
som förstelnad och det var henne som om han talat ett
främmande språk. Ack, det var ju deras vanliga, både hennes
och hans; men han hade af trägna, triviala göromål hållits
nere i hvardagslifvets nivå medan hon gått och längtat och
svärmat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free