Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ovetenhetens lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men plötsligt fick han höra röster bakom sig. Han fann
nu att bersån, i hvilken han satt, låg alldeles invid
gästgifvaregårdens nedruttna staket, att en alldeles liknande berså var
ordnad på andra sidan och att det var därifrån rösterna kommo.
Då häradshöfdingen kommit hit i händelsernas utveckling,
hade han nyss fått sitt kaffe och tändt sin cigarr samt
förständigat tjänstflickan, hvilken serverat honom med fiskfjäll
på fingrarna och iförd samma förkläde, i hvilket hon behandlat
abborrarne, att säga till om en halftimme, då skjutsen till
järnvägsstationen lofvats färdig.
De talande rösternas ägare hade kommit sedan flickan
aflägsnat sig, och de voro säkert okunniga om hans närvaro
andra sidan staketet; men själf kunde han genom detta och
buskaget se dem tämligen väl.
Det var en liten förtjusande idyll han såg. Den
trädgården var fin och putsad, den hade blomstergrupper och
ädla, välvårdade träd och gröna soffor. Och inne i den
trefliga bersån satt en kvinna i ett enkelt bluslif och sydde
linnesöm, och midt emot henne, andra sidan om ett grönt
bord, satt en ung man i hamptygskostym och halmhatt i stilla
ro och följde hennes flinka fingrar med ett par vackra, bruna
ögon. Det var en kraftig karl, grann att se på, och kvinnan
hade en präktig, fyllig gestalt och ansiktet var friskt och
ungt och glödde varmt i sommarkväll och blicken ur de stora,
blå ögonen var mild och liflig.
Han såg oafvändt på henne, och hon slog ofta upp sin
blick från sömmen och mötte hans och log. Ett fem års
barn skulle kunnat se huru högt och varmt de älskade hvarann.
Så pep det till ett litet kort, stilla kvidande, och kvinnan
lade skyndsamt sömmen ifrån sig och tog ur en blå och hvit
barnvagn vid sin sida upp ett litet bylte, ur hvilket två klara,
vattniga barnögon tittade mot henne med ett förvånadt
uttryck. Lillen kunde ej tala ännu och ännu mindre förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
