- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
994

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ovetenhetens lycksalighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något, men han kunde rifva i mammas mörka, granna hår
med små, knubbiga fingrar och han kunde klumpigt klappa
hennes blomstrande kind.

Hon kysste och smekte honom och log och gaf honom
smeknamn, tills det lilla runda hufvudet började att hälla ned
mot hennes axel, som en blomkalk böjer sig i sommarkväll,
och hans ögon slötos. Så lades han åter ned i sin blåhvita
vagn, och flinka fingrar grepo på nytt efter arbetet.

Men nålen for allt mera sakta upp och ned, halmhatten
kom allt närmare det ljusa bluslifvet, en stark arm, en
solbränd hand lades så fast och innerligt om en fyllig midja,
det hvita linnestycket gled sakta ned på sanden och två
hufvuden lutade sig mot hvarann.

Häradshöfdingen, stackars ungkarl, drog en tyst, men djup,
betydligt afundsam suck.

De två därinne, de kysstes och de hviskade kärlekens
ord. Och dessa ord voro heta och varma, som nyss efter
den första bekännelsen. De måtte älska hvarandra mycket,
mycket, efter de kunde ha råd att slösa med kärlekens håfvor
så, när de gingo här tillsammans dag efter dag i landtlig
enslighet.

Hon lade sin runda arm om hans nacke och drog honom
tätt, tätt intill sig. Han tog hennes lilla vackra hufvud
mellan stora, solbrända händer, såg henne länge in i ögonen
och höljde ansiktet med kyssar.

— Nu ä’ hästen framme, harre! sade plötsligt
gästgifvarns piga.

Häradshöfdingen ryckte till, när han så plötsligt stördes i
sina funderingar. Och de därinne andra sidan planket foro
upp, som om de blifvit mycket skrämda.

Häradshöfdingen log, betalade och for.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free