Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ovetenhetens lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häradshöfding Ekströms advokatbyrå hade fått rätt
mycket att göra på senaste tiden, och äfven nere i denna del af
Skåne hade han tre eller fyra affärer, en fastighet, som skulle
säljas m. m., så att han for ett par, tre dar fram och åter öfver
maskorna i det tätaste järnvägsnätet därnere mot Malmöhus.
Under dessa färder kom han att ett helt dygn nästan
oupphörligen vara tillsammans med en ung, angenäm
landtbrukare, som hade samma väg, händelsevis hade affärer vid
samma mellanstationer och öfvernattade på samma hotell som
han. Det var en bildad man, gammal Alnarpare och hygglig
karl; men hvad som framför allt drog häradshöfdingen till
honom var hans strålande humör, det varma uttryck af
inneboende lycka, som hvilade öfver hela hans väsen. Denna
lycka var så stor, att han nödvändigt måste ge alla, som han
sympatiserade med, del däraf. Under färden och den
gemensamma supén på hotellet fick reskamraten veta hvilket
vackert litet hem han hade, huru hans lilla fru, med hvilken
han ännu icke varit gift i två år, utan tvifvel var jordklotets
yppersta kvinna, huru oändligt lycklig han var, huru han
längtade hem, huru varmt han där skulle bli emottagen och
hurudan liten präktig pojke, som var hans.
Stackars lilla mamma! Nu gick hon därhemma och var
ängslig för pappa och längtade med hela sitt hängifna hjärtas
ömmaste trängtan efter honom. När han reste hade han midt
i all kärleken nästan bannat henne litet, så förtviflad hade
hon varit vid afskedet. Sådan var hon alltid, stackars liten.
Nå, gudskelof, det var då hvarken ofta eller länge de behöfde
vara skilda så där. Hon var söt, lilla mamma. »Ni skulle
bara se ...»
— Nå, så tag hit henne då! sade häradshöfdingen och
räckte ut handen.
— Hur menar ni? sade possessionat Lundberg och
skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
