- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
996

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ovetenhetens lycksalighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Seså, gör er inte till! Nog kan man begripa att en
så förälskad tok som ni inte färdas tvåhundra alnar från
hemmet utan att ha hennes fotografi med er, måhända i fyra,
fem upplagor.

— Bara tre, för se hon är så grufligt svår att träffa, tillade
han, liksom ursäktande. Porträtten bli ändå aldrig, aldrig
Evelyn. Häradshöfdingen tog småleende den fotografi, som
räcktes honom. Men knappt hade han kastat en flyktig blick
på densamma förrän han häftigt ryckte till och omedvetet
utbrast:

— Är detta er fru?

— Ja visst. Har ni måhända sett henne någon gång?

— Jag? Nej ... nej, visst inte, visst inte. Och herrskapet
ha inte varit gifta i två år ännu?

— Nej, och tiden går så fort då man är lycklig.

— Är ... är lilla frun alldeles ensam hemma nu?

— Ja, nej, det vill säga, min kusin, en stor, förvuxen,
präktig pojke, nästan ett barn ännu — nyss tagit medikofilen
i Lund, ser ni — är hemma och håller henne sällskap. Han
känner Evelyn sedan längre tid än jag; det var just i hans
föräldrars hus vi träffades första gången. Evelyn håller af
gossen, men klagar öfver att han är så hafsig och slarfvig.
Hon håller honom kort och lär honom mores, må ni tro. Han
har ryslig respekt för Evelyn. Men hvad går åt er? Ni ser
på mig så underligt?

— Gör jag? Ja, det är roligt att en gång se en så riktigt
genomlycklig människa.

— Men, för tusan, tugga då inte sönder hela cigarren,
innan ni ens tänder den!

Häradshöfdingen föll i djupa tankar och herr Lundberg
tyckte rent af att han började bli tråkig. Men ett hjärtligt
farväl tog han af honom ändå följande morgon, då han satt
i kupén och häradshöfdingen stod vid waggonfönstret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free