- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
1002

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Två möten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men det var en annan hustru än den han drömt sig på
klinten i skogen, då sommarsol sken och hjärtat sved.

Och hon, som satt midt emot dem i kupén, med en något
lifssliten och vägtrött, men annars ganska korrekt gentleman
bredvid sig, stod ännu i högsommarfägring och var en ståtlig
företeelse och hade det tydligen utmärkt bra på alla vis och
hade synbarligen inte tagit den ringaste skada af det vårliga
hopp, som krossats, af den längtan, som aldrig nådde sitt
mål. För sin fägring hade hon köpt sig en man och hans
guld och sina stackars ruinerade föräldrar en lugn ålderdom;
och den något lifsslitne gentlemannen med de gråa
polissongerna var ock nöjd och hade fått betaldt för sitt. Han var
annars en så’n där fabrikör, som förädlar hudarna af djur;
fordom kallade man dem garfvare.

Och fru professorskan strålade och sken i det vackra
resvädret och såg äfven ut som om valuta bekommits för hennes
charmanta kropp och tvåhundra tusen kronor. Må tro en
ståtlig karl med ett vetenskapligt namn, som var stadt i starkt
stigande.

Och tåget pustade och gnodde i väg, och gröna träd
susade förbi, och blå band af glittrande vatten glänste, och
solen sken och fabrikörskans eleganta buffelhudsresväska hon
sken och professorns nickelbeslagna handkoffert sken och fyra
kloka, förståndiga, belåtna ansikten skeno, hudförädlarens
dock måhända minst.

I denna angenäma stämning af vackert väder, komfort
och välmåga sträcker sig professorn artigt bugande fram och
säger:

— Förlåt mig, är det inte ...? Har jag den äran att vara
igenkänd?

Jo jo men, hade han så.

— Tillåt mig presentera ...

— Ah, tillåt mig ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 10:02:21 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free