- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1003

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Två möten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är länge sedan herr professorn lärde känna min
fru? förmodade herr hudförädlaren.

— Åhja, hela femton år. Er förtjusande fru var då ännu
naturligtvis nästan ett barn; men ett barn med rika löften,
som verkligheten dock så frikostigt öfverträffat, att ...
Apropos, hur fann min nådiga den där sommaren?

— Åh, förtjusande ...

— Och har aldrig varit där sen?

— Aldrig mer ...

Aldrig mer ... det var som om något kylt midt igenom
herr professorn, trots den strålande solen och den kvafva
kupén. »Aldrig mer!» Nå, det händer ju oss lite hvar, att
vi passera stationer på lifvets allfarväg, dem vi sedan aldrig
kunna tänka på utan att man blir en smula hjärtnupen och
med en vek ansats till vemod suckar: aldrig mer, aldrig mer!

Man skulle öfvernatta å samma station och konverserade
artigt under supén på hotellet och bodde midt emot
hvarandra i samma korridor.

Men på natten drömde fru fabrikörskan att hon ännu var
mycket ung och varm och att hjärta och pulsar brunno och
att kära, skälfvande fingrar, med doktorsring på en och slät
guldring på en annan, lossade myrtenkronan så varligt, men
ack så förtjusande klumpigt, ur gyllene hår, och att hon gick
ur famn i famn och till sist in i en järnvägskupé med honom
och ilade långt bort till ett litet, litet hotell i en grönskande
ängd, och öppnade dörren till ett litet, litet, men förtjusande
rum och kände sig omsluten af ett par starka armar och ...

— Karin, du glömde sulfonalen i går kväll! Ge mig den
nu i stället; jag kan inte sofva, tyckte herr
hudförädlingsfabrikören, som dock i många herrans sköna somrar sofvit på
en brits å torkvinden.

Si så förfinas kulturmänniskan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free