Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När solen faller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bara hon inte började tänka. Ty då kunde natten förgå
utan att en blund kom i de stora, stirrande ögonen, utan att
barmen ett ögonblick saktade sin höjning och sänkning.
Då låg hon och såg på de stora, gamla, gredelina
fasonerna i de på tjugofem år icke ombytta tapeterna och tänkte
på huru det skulle bli när en gång det oundvikliga skulle
ske, när far och mor gingo bort och gården skulle säljas
och skulderna betalas och det lilla, som blef öfver, delas.
Skulle Anna, som blef bra gift, skulle bröderna, som väl då
alla hade en tryggad ställning, räkna henne till godo de
många år, stora-syster gått och släpat här hemma, ej minst
för dem? Annars blefve det väl knappt att hon finge nog
till ett litet, litet rum och hvad öfrigt hon där, äfven med
sträng sparsamhet, behöfde, utöfver hvad kvinligt, illa betaldt
handarbete kunde ge. Och där hon finge vissna och dö.
Och så, när tankarna flugit framåt så långt de kunde,
så vände de tillbaka, tillbaka till de år, då hon var ute och
konditionerade, då pappa plötsligt tyckte, att han skulle
hafva något igen för hvad han kostat på hennes uppfostran,
och innan mammas krafter började taga af. Nära intill där
hon var lärarinna fanns en ung man ... Lifvet därborta
hade inte heller alltid varit så roligt, fast mera omväxlande
än här, men så fick hon emellanåt blicka in uti ett par varma,
blå ögon och höra en smekande, underbart sympatisk stämma
tala om ... ja, om hvad, det visste hon inte, kanske var det
så intressant bara för det var han ...
Men det var länge, länge sen; intet bindande ord hade
han sagt då och intet sedan, då de ett par gånger träffats,
och nu var allt grått i grått och det sved i bröstet och hon
hatade de gredelina tapeterna och törnrosbuskarna, som
slogo mot rutan, och de gråa halmtaken och prostinnan
Gadolins arbetsväska och prostinnan själf och Åreskuta och
Ynglingaätt och hela lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
