- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
1013

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läpparna åter igen säga nej, men hjärtat skria sitt ja så att
pulsarna månde brista.

Men då hade det ju varit bättre att inte komma, att blifva
kvar däruppe i sin bädd och söka kväfva sin längtan.

Ja visst! Men Margaretha var ju bara nitton år!

Trädgårdsgången, som hon hade att gå, var ej
hundrafemtio alnar lång, men medan hon gick den, hann hon likväl
att ungefär tjugo gånger öfvertänka stackars lilla Margarethas
ställning. På nåder här hos farbror. Pappa ruinerad. Mamma
sjuk. Syskonens framtid ohjälpligt mörk, om icke hon ...
Men hon behöfde blott räcka ut sin hand, och Stora
Strömsunda med park och svandammar och makt och rikedom och
kammarherre Stjernflycht voro hennes. Om icke i dag så
i morgon, om icke i morgon så en annan dag. Och vågade
hon försmå, hon skulle då inte ens ha trösten att de kära
därhemma aldrig skulle få veta, att deras Margaretha kunnat
byta deras mörker i ljus; farbror och faster visste allt, farbror
och faster skulle bjuda och befalla, straffa och förskjuta ...

— Margaretha!

Det var då också obarmhärtigt af vår herre att ställa dem
i hvarandras väg, om han ej ville de skulle äga hvarann!
Som de nu stodo där midt emot hvarandra med glänsande
blickar, unga, vackra, med blodet i vågande dans, öga i öga,
i morgonsol och vårlig kraft, tycktes intet hjärta på jorden
kunna vara nog grymt att skilja dem åt.

Inte ett ord af hemligt förstånd hade de hviskat i
hvarandras öra. Inga löften, inte ens sådana outtalade, hvilka
binda lika säkert som ordens, hade växlats. Då han bedt
om detta möte, hade han ännu bugat och bönfallit hos
»fröken Svärdfelt»; nu tog han båda hennes händer och jublade:

— Margaretha!

Hans bikt blef ej lång och säkert ej så väl affattad heller;
han var ej van att ställa dylika frågor till kvinnor, den unge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 10:02:21 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free