- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen /
1014

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kornetten. Det var också detsamma hvad han sade.
Margaretha lyssnade ej mycket därpå, fattade det ej med sinnena,
bara med hjärtat. Ack, hon hade i vakna drömmar hört det
så många gånger förut, senast denna morgon; hon visste det
alltsammans.

Hennes hjärta bultade hörbart och hela hennes gestalt
darrade. Hon vågade ej slå upp ögonen och med en enda
blick säga ja åt hans stormande frågor, och hon förmådde ej
tvinga sina läppar till det hon borde säga: ett afvisande nej.

Kornetten hade, så oerfaren han var, en aning om att
unga flickor inte precis hade för vana att, när man frågade
dem om de ville bli ens hustru, se en rakt in i ögonen och
svara: »Ja, det vill jag!» Han försökte slå armen om hennes
lif och afläsa hennes ja-ord från det blossande, sköna ansiktet.
Men då drog hon sig förskräckt undan och såg upp på
honom med en blick så skrämd och fylld af smärta, att han
blef alldeles förstummad.

Det blef så kallt om hans unga hjärta, och hans solbrynta
kinder bleknade. Skulle han läst fel i Margarethas ögon?

De hade sjunkit ned på en bänk bakom en häck, där
ingen från fönstren kunde se dem. Hans förvirrade blick
sökte platsen, där de mötts, strax bredvid. Där hade han
kastat en hand full skära rosor då han räckte henne båda
sina händer till hälsning. Han tog upp rosorna, räckte henne
dem och sade med bruten röst:

— Fröken Margaretha! Har ni något det ringaste hopp
att ge mig som svar på den bön, jag ställde till er nyss,
och som Adolf Hjelmsköld, så ringa och fattig han är, dock
aldrig upprepar, så bär en af dessa rosor i ert hår på balen
här i afton. Förlåt mig om jag skrämt er, om ni ansett det
förmätet af mig att spörja såsom nyss! Farväl!

Med raska steg gick han trädgårdsgången framåt utan att
se sig tillbaka. Sporrarna klirrade, grinden gnisslade, så var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free