- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1016

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

akta oss för att bringa i någon som helst inquietude. Mon
Dieu, quelle apparition! Gif henne bara tid! Hon är
charmant, den lilla! Parole d’honneur, charmant! Men nu får
jag lof rekommendera mig. Charmerad af aftonens nöje!
Au revoir till dess!

Och så for den präktige, på sin sak mycket säkre friaren
med sitt fuxspann, efter ett högst egendomligt afsked från
henne, som han med stor själfkärlek redan betraktade som
sin fästmö, ett afsked, som höll på att göra faster alldeles
utom sig och kom farbror att, midt i sin förtrytelse öfver
Margarethas besynnerliga uppförande, dra en smula på
smilbandet. Men innan kammarherren for, bad han att få lämna
en bukett af de mest förtjusande rosor, som kunnat uppletas
i hela Strömsunda orangeri.

Vid sextiden var Margaretha redan färdigklädd till balen.
Stackars liten Margaretha! På bordet stod ett glas med de
finaste skära rosor och en stor skål med de vackraste gula.
Skära rosor eller gula? Vågade hon väl tveka längre. Nej,
egentligen vågade hon det inte, men ännu höjde sig hennes
rika, glänsande bruna hår högt och fritt, och hon kände det
som om den gula rosen däri skulle blifva hennes dödsdom.

Om blott han, den andre, ej varit därnere! Om ej hela
hans själ hängt fast vid detta sista hopp!

Ännu hade hon ej sagt det afgörande ordet ... O, hvad
båtade det väl! Hon skulle komma att säga det, om icke i
dag så i morgon, om icke i morgon så en annan dag ...

Redan grep hennes darrande hand efter en af de gula
rosorna, då hon plötsligt fick ett af dessa infall, med hvilka
vi stundom locka oss själfva att fördröja verkställigheten af
ett bittert beslut.

— Annette!

Kammarjungfrun, som var sysselsatt i kusin Lauras rum
näst intill, kom genast in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free