- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1018

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Klädningen sitter så sträckt, att jag har svårt vid att
alldeles fritt röra armarna uppåt. Fäst en ros i mitt hår!
Nätt och vackert förstår du ... nätt och fint ...

— Skär eller gul, fröken?

— Hvi... hvilken ... du vill ...

Annette kastade en pröfvande blick på glaset och skålen.
Så tog hon behändigt en gul ros och stack den kvickt i det
vågiga, gnistrande håret.

— Aj, gjorde jag fröken illa?

Margaretha hade ryckt till som vid åsynen af en bödelsyxa.

— Nej tack! Nu är det bra.

All värme var som utjagad ur hennes kropp, kallsvett
bröt fram öfver pannan och hon tyckte att benen ville vika
sig, då hon gick ned för trappan.

En halftimme gick, gästerna samlades och kammarherrens
blick, när han hälsade, hade ett uttryck af belåtenhet med
sin välfångna egendom. Plötsligt kände Margareta som om
något brännt henne i nacken. Hon tog ofrivilligt med
handen öfver håret och den gula rosen samt vände sig hastigt om.

Från en dörr två rum därifrån stirrade ett par stora,
mörka, förtviflade ögon på henne. I den blicken låg ett
uttryck af en sådan outhärdlig smärta och gränslös förtviflan,
att hon bäfvade tillbaka och kände fattigdom, rikedom,
fruktan, tvång och hot med ens krympa samman och blifva små,
ack så små ... mot den hemska, hopplösa sorg, som
våldsamt bröt fram ur det kära, älskade ansiktet därborta.

Hon ilade upp på sitt rum, utan att göra sig reda för
hvad hon gjorde, slet bort den gula rosen, tryckte en
brännande kyss på en af de skära och fäste den med
feberdarrande fingrar i håret, som var fuktigt af ångesten hon led.

Det månde bära eller brista! Om hon så vetat att hennes
handling skulle kommit hela jorden att förgås, skulle hon nu
ej kunnat göra annorlunda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free