- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1019

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon fick en så underbar styrka. Komma hvad som komma
ville, den älskade skulle dock veta hur det stod till inom
hennes hjärta. Hon tyckte hon flög fram öfver axlarna på
alla dessa människor, som voro henne så likgiltiga, hon såg
kammarherren i förbifarten och betraktade honom som om
han varit en prydnadspjäs af porslin.

Så stod hon ändtligen framför honom, i hvars hand, det
kände hon nu så tydligt, hennes väl och ve hvilade för hela
lifvet, och hälsade med en underklang i stämman af trots
och smärta och jubel:

— God afton! Hjärtligt välkommen, herr kornett!

— — — — — — — — — — — — — — —

Det skulle bli för långt att skildra all kamp och sorg,
de två fingo utstå innan de hunno sitt mål; den skära rosen
hade dock för alltid beseglat deras öde, och det utslag den
gaf kunde ingen jordisk makt mera jäfva.

— Kära du, förlåt mig om jag är ogrannlaga, men
hvarför ha ni alltid samma skära rosor och inga andra när ni
fira födelsedagar, bröllopsdag och vid hvarje annan familjefest
i edert hem? frågade en förtrogen väninna många år efteråt
majorskan Hjelmsköld.

— Därför att en sådan ros är symbolen för all glädje
och lycka, som lifvet gifver mig, utbrast rörd majoren, som
hört frågan.

Och så kom sagan om de skära rosor och gula ut i en
liten krets af kära vänner, från hvilken den sedan letat sig
fram till barn och barnabarn. Själf var jag tio år, då jag
hörde den första gången.

Sorger och pröfningar kunde de skära rosorna ej skydda
för, om de också alltjämt voro den högsta och bästa lyckans
symboler. Förhoppningsfulla söner och döttrar rycktes bort
i sin blomstrande ålder, ekonomiska bekymmer fördystrade
ofta hemmet, som kärleken byggt, och till sist kom mörkret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free