Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kandidatens julotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där nere i korstolen hotade två kvinnohjärtan att spränga
sina fängsel. Det var ett gammalt och ett ungt. Det gamla
bad jungfrusonen från Nazareth att han skulle gifva henne
den outsägligt käre sonen tillbaka, friad ur otrons,
smädelsens och högmodets garn. Det unga längtade efter
barndomsvännen, som blifvit henne kärare än allt annat i världen.
Då, på en gång, vände de sig bägge två mot läktaren ...
Där stod Gustaf och såg på dem båda, som om han velat
sluta in dem i sitt hjärta i en och samma blick, under det
stora, varma, glittrande tårar sköljde ned öfver hans lågande
kinder.
Då skälfde de två kvinnorna där borta i koret af
jublande fröjd. Den gamla mindes den dag då sonen först
blef henne gifven, då han, liten och hjälplös, låg vid hennes
bröst; och hon tyckte, att hon nu fått honom om igen i
julgåfva af Honom, som är för mera än moder och fader.
Den unga såg plötsligt lifsvårens fagraste rosor spira upp
i köld och snö, och gömde djupt sitt täcka, rodnande
ansikte.
Och båda, det unga som det gamla hjärtat, möttes hos
gudasonen på krubbans strå i brinnande åkallan, i ett
innerligt: Var hälsad sköna morgonstund till en ny fridens och
kärlekens lifslånga dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
