Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Rivaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omdömena divergerade ju något, men det tycktes de två
inte märka.
— Om man skulle göra sig ett ärende, du? undrade
adjunkten.
— Bara min krage inte vore så förbaskadt lortig! suckade
docenten.
Emellertid hade två fågelhundar vaknat upp från sin
slummer på verandan och skällande rusat ned mot porten,
den ena af de båda damerna sprang efter för att hejda dem,
då hennes tillrop intet förmådde, herrarne hälsade och så ...
ja, så sutto de två geologerna fem minuter senare på
verandan och drucko saft och vatten och åto sockerkringlor,
som om de inte gjort annat, hela sitt lif.
— Jag är fru Emma Hallner — min dotter Thérèse,
upplyste den ena af de båda damerna, då herrarne
presenterade sig.
Hm ... måtte vara styfdotter då, tänkte dessa samtidigt,
så ung och vacker var deras förtjusande värdinna, en fyllig
brunett, som dock i verkligheten sett sina 38 år och var en
nog så riktig mamma åt fröken Thérèse, hvilken också
liknade henne en smula, om man såg nogare efter, fast hon
ännu var späd och vek och något ljusare än modern, men
med samma bedårande svarta ögon, samma fina, ovala
ansiktsform och samma lilla retande mun.
Pappa Hallner var död, så att om honom är heller intet
annat än godt att säga.
Geologerna tackade och gingo, men de kommo tillbaka,
kommo allt oftare och dröjde allt längre.
— Det är skönt att andas en annan luft än här i
bondgården, du, sa’ docenten.
— Och slippa från mor Anna Stinas eviga fläsk och
äggröra en och annan afton, du, sa’ adjunkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
