- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1035

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Rivaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Salig Hallners konjak är heller inte oäfven, mente
docenten.

Men i längden gick det inte att slå blå dunster, mat och
konjak i ögonen på hvarandra. Snart begrepo de att de
voro hårdt förälskade, båda två, och då blef det inte så
trefligt hvarken där borta i mor Anna Stinas Vestregård eller
på stenknackningen eller på promenaderna till och från
Hallsnäs, som den käre aflidne döpt den af honom själf af
sammanköpta bondhemman tillskapade herregården.

Men i sällskap med damerna var ännu allt frid och
glädje.

Så en kväll, när de gingo hem från Hallsnäs, som
vanligt på senare tiden på hvar sin vägkant, mol tysta och
envist betraktande sina dammiga stöflar, gick docenten tvärs
öfver vägen, grep adjunktens hand och sade litet sväfvande
på målet:

— Var inte ond på mig, Fredrik! Jag kunde inte hjälpa
det. Jag är så lycklig nu, men det skär mig i hjärtat att
se dig så där. Jag rår inte för att hon föredrar mig ...

Adjunkten slängde undan hans hand och röt:

— Nej, det skall Gud veta! Det finnes somliga, som
lefva på kvinnornas underliga smak. Men hur vet du att
hon föredrar dig? Har du redan frågat henne?

Den godmodige jätten sänkte hufvudet som ett
bedröfvadt barn och sade sakta:

— Ja, Fredrik. Jag passade på i förrgår då du låg hemma
och hade den svåra koliken. ... Seså, gamle gosse! Hon
måste ju själf få välja och ...

— ... och hon kunde aldrig valt en mera snäll och
hjärtegod jättegosse än du, utbrast adjunkten plötsligt och
kramade kamratens hand. Men du förstår, Anton, att när
man ser sitt lifs hela lycka ohjälpligt krossad ...

Hans röst darrade, och det vackra ansiktet förvreds af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free