Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Knä-kamrater»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om några år dog gamle räntmästaren, och Thor tog
extralärare-förordnanden i hemstaden för att »hvila upp sig»
och ersätta bidragen från hemmet, som nu uteblifvit. Han
fick förordnande på förordnande, vann namn som skolans
skickligaste man i det rent pedagogiska på »mellanstadiet»,
och reste då och då till Upsala för att »bevara
studenträttigheterna». När det vanliga »tioårsmötet» mellan kamraterna
kom, var han ännu blott student, men lille Edvard var riktig
notarie i kungl. majestäts och rikets Svea hofrätt och hade
redan haft två advokatfiskalsförordnanden, och hade skaffat
sig en psalmbok af den sorten som bäres under armen och
är försedd med större mässingsknäppen, och gick hvarje
högmässa i kyrkan hack i häl efter en vördad förman med liflig
känsla för religionen, och lade sitt anlete i allvarliga veck
och blef rakare i de små benen för hvarje flyende dag.
Men vänskapen mellan knä-kamraterna var alltjämt
densamma, och sympatien också; endast att när talet kom på
de höga idealen i känsla och lif, i kyrka och stat, log Edvard
litet tvunget och sade: »Ack, käre vän, lifvet är byggdt på
en rad af kompromisser.»
Thor hade sjungit om kärleken så länge, i kvartett och
solo, på konserter och serenader, med och utan
ackompagnement, att den omsider hämnade sig och kom till honom på
allvar, och på samma gång sjönk professorsstolen, som det
nu ett par år för resten inte varit så mycket allvar med, för
evigt ned under horisonten. Nu gällde det blott en slät och
rask kandidatexamen och kärlek och lycka och ett tarfligt
lefvebröd.
Men äfven filosofie kandidatexamen har respekt med sig,
skall jag säga, när pengar och kredit fattas och man i några
år gått och undervisat på »skolans mellanstadier». Mjuka
armar höllo också fast litet för hårdt, och röda läppar hviskade
litet för ofta: »Kan det dröja ännu i många år?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
