- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1051

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När stormen kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon skulle tåligt bida den dagen.

Lång omfamning och stor familjescen.

En månad därefter sände hon honom — ringen åter.
Hon skref att hon gjorde det »med krossadt hjärta och under
strömmande tårar», men hennes föräldrar »hade besvurit
henne att inte genom grym halsstarrighet motarbeta deras
sträfvande för hennes framtid». Själf visste hon ju, »att
utan honom funnes för henne ingen framtid på jorden, ingen
lycka, ingen frid; men hade hon väl något val?»

Gustaf Hallberg undrade först om icke allt detta var för
mycket för en man. Intet hade blifvit honom öfrigt när
stormen kom; allt hade den beröfvat honom: förmögenhet,
framtid, lycka och brud. Som en fridlös smög han omkring
i stadens utkanter sedan det blifvit mörkt om aftnarna och
gick ängsligt ur vägen för alla gamla vänner. Rättvisan
fordrar också det erkännandet att de härvidlag på allt sätt
underlättade hans bemödanden. Därför blef han också nästan
mörkrädd när han sent en kväll från en af sofforna i
stadsparken hälsades med ett ifrigt:

— Gustaf!

— Hvem ... åh, Ellen ... förlåt: fröken Holst ...

— Åh, Gustaf, var nu inte stygg! Jag har varit så ledsen
för din och Amelies skull, ja, det har jag. Jag har gråtit
alldeles rysligt.

— Och Amelie ... har hon fällt någon tår för min skull?

— Vådligt, Gustaf, alldeles förskräckligt; men stackarn,
hvad ville hon göra? Farbror och tant voro alldeles
öfvergifna. De rent tvingade henne.

Och så strömmade tårarna öfver kusin Ellens kinder, och
små sjaskiga handskar fingo brådt efter näsduken i den gamla
kappan.

— Adjö med dig, Gustaf! Nu träffas vi väl aldrig mer,
för nu ska’ jag bort och ha plats på kontor; men jag skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free