- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1053

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När stormen kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men Gustaf Hallberg sköt undan hela högen af bref, betyg
och porträtt, för att bara stirra på en enda liten trubbnäsa
och ett par varma, barnsliga ögon, som trohjärtadt blickade
mot honom vid skenet af kontorslampan.

Så satt han där en hel timme med kortet i handen.
Han stafvade och lade ihop. Han kom ihåg hur varmt de
där ögonen tindrat emot honom ofta förr i borgmästarens
salong, hur vemodsfullt och tyst förebrående de blickat, då
han och Amelie gycklat med kusin Ellen, huru innerligt en
liten hand tryckt hans till afsked för två år sedan. Om de
vackra betygen, som lågo bredvid, brydde han sig alls inte;
han tycktes ha mer än nog af fotografien, och följande
söndag reste han till den grannstad, där »kusin Ellen» verkade
i Merkurii tjänst.

*     *
*



Ännu har firman G. Hallberg inte skaffat sig något
biträde i butiken och på kontoret, fastän ytterligare ett par år
ha gått och affärerna äfven gå så smått framåt.

Men det behöfs inte, ty unga frun är duktig att hjälpa
till i affären, och en bättre säljare får man leta efter, en bättre
kompanjon kunde firman Hallberg aldrig fått.

Ibland, när firmans båda delägare stå i färd med att
ordna i hyllfacken, går den ännu unga och bedårande vackra
kusin Amelie förbi, men hon tittar alltid åt den andra
trottoaren. Då händer det att Gustaf, lika förtjust som en gång
uppe i borgmästarens salong, utbrister:

— Ni äro allt bra olika, ni båda kusiner!

Och Ellen, som nog förstår huru Gustaf nu menar, ser
upp helt menlöst och enfaldigt och hviskar:

— Javisst, den Amelie, hon är så förtjusande söt och
vacker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free