- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1055

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höststorm och julglädje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

iakttagaren kallar lycka och framgång i lifvet, och äfven där
är det ej många, som finna vägen mellan vaggan och grafven
alldeles jämnad för sig.

För alla de andra gäller det strid och kamp, för mången
en hopplös och segerlös kamp hela lifvet ut, för andra en
kamp med snar lön eller ock sen framgång, när locken grånat
och sinnet ej mer kan njuta den fröjd, hvarefter det trängtat
i många år.

Men väl dem, för hvilka kampen om brödet står hårdast
på lifvets förmiddag! Att hafva nog, kanske öfver nog,
och så — mot lifvets kväll — se molnen skockas och
hemmet sköflas och morgondagen förvandlas till ett hotande
spöke med brist i sin uppsyn och förödmjukelse i sina spår,
det är för visso en tung lott.

Den lotten hade blifvit herrskapet Sundins. Herr Sundin,
eller »patron» Sundin, som landtmännen i orten kallade
honom, när han gjorde affärer med dem, hade slagit sig ut så
där tämligen, länge nog. Än hade det lyckats väl med en
sändning boskap och landtmannavaror till England, och då
var plånboken tjock och lille patrons anlete skinande, än gick
det sämre, och då var det att ta i med nya, friska tag. Men
så blefvo konjunkturerna rent förbistrade, det gick ohjälpligt
omkull och herr Sundin kände att han sannolikt aldrig skulle
kunna resa sig riktigt mer.

Så kom en viss frukost i det hem, som snart ej längre
skulle vara herrskapet Sundins. Pappa var så tyst, så tyst
och en dimma lade sig öfver hans blick, när han såg på sina
tre gossar. Vid kaffet började han att harkla och snyta sig
och fingrade nervöst på ostknifven. Mamma slog förklädet
för ögonen och gick ut.

— Gossar, sa’ patron Sundin, det är slut för mig nu.
Hvad det ska’ bli af mig och mamma vet jag inte; men ni
kan inte få fortsätta i skolan. Det är bittert att ge upp er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free