Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Höststorm och julglädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga målare få medel? Ja, säg det! Fråga lärkan, hvar hon
ämnar tillbringa sin kväll, och sparfven, hvar han tänker intaga
sin middag i morgon!
En biljardmarkör, som har ögonen med sig, ser mycket
utom och bredvid det gröna klädet. Ernst och Frans hade
alldeles gratis inhämtat huru ett första klassens hotell skall
skötas. De hade spelat »guerre» mot fattigdomen, aldrig
offrat för mycket hvarken åt punsch eller »Carolina» och
alltid legat »i vall» med »kritad kö» när ett godt tillfälle
bjudits. Nu voro de hofmästare på hvar sitt goda hotell i
världsstaden, och de tre bröderna stodo efter åtta långa år
åter tillsammans på trottoaren, alldeles som hemma i X-köping
den där morgonen, då pappa Sundin sagt: »Ni måste ha fatt
i något, som fort ger bröd.»
Det blef glädje och jubel och mat och vin och lösta
tungor. Och så trängde genom gasens sken och rösternas
sorl och bägarnas kristall allt kraftigare, allt mera lefvande
fram helt andra bilder: två gråa hjässor öfver veckade
pannor, två par gamla ögon öfver vissnade kinder, två åldrade
hjärtan, som skulle klappa för dem till sina sista slag.
— Och de gamle ... Axel?
— Ja, det var som förut när jag reste. Smått och knappt,
men så där någorlunda, Gudskelof. När jag lyckades sälja
min första bit härute, skickade jag tjugo francs. Då skref
mamma att pappa varit sjuk. Det är allt synd om dem ...
Frans och Ernst sutto tysta i djupa tankar. Också de
hade skickat »tjugo francs» och trettio och fyrtio — samtidigt
med det en maskeradbal hade kostat sjuttio och en frukost
på tu man hand ute vid S:t Cloud trettiofem. Och en annan
gång hela femtio francs och skrifvit några vänliga rader, så
att många söner göra ju mycket mindre i denna egoistiska
värld. Men i detta ögonblick syntes det dem ändå inte riktigt
nog, och inte hade de svarat på den ängsliga frågan: »Få vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>