Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Syskonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingarne stodo länge och kramade hvarandras händer och det
ryckte litet i läpparna på bägge två.
— Usch, jag tror du lipar, Johan! sa’ Petter, och tittade
med detsamma ut genom fönstret och bet sig i läppen för
att inte hans egna tårar skulle bryta fram.
— Asch, nej då, jag är ... är ... riktigt glad, snyftade
Johan med rockärmen öfver ögonen.
— Hva kostar dä efter en häst till Malmö?
— Tolf banko ... och så ... fyra nattlogis ...
— Då ... då ... drar det allt om innan vi råkas, tyckte
Petter.
Och det dröjde. År efter år gick, och Johan kunde inte
komma hem. Far dog, men det var just dagarna före jul,
och då var det naturligtvis brådare med att väga upp
blötfisk åt de lefvande än att gråta öfver de döde. Mor dog
också, men det var på själfva hösten, när sillkommersen gick
som bäst, så att Johan kunde omöjligen komma ifrån då heller.
En gång hade Petter lagt af trettio riksdaler till en
Malmöresa, men förståndet segrade öfver känslan och han köpte en
ko för pengarna i stället.
Men bref skrefvo de, ett i månaden. Och Johans stil
blef allt mera vacker och ledig med riktiga
handelsmanssvängar, och Petters stil blef allt mera trubbig, så att raderna
sågo ut som illa uppsatta gärdesgårdar, för si det blir skillnad
på handlaget när man väger russin eller matar tröskverk, ska’
jag säga.
Det var en enkel, flärdlös korrespondens med få ord och
många staffel; men två i innerlig syskonkärlek sammanbundna
lif afspeglades dock år efter år i dessa enkla skrifvelser.
Bara en gång gick det om två månader innan det hördes
af något bref från Petter. Johan blef otröstlig och skref och
bad honom att, ifall han var död, åtminstone meddela det
på ett par rader till bror sin. Petter svarade att han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
