Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malena det lika godt som en ’riktig’ fröken, och kärlek fick
hon också mer än de flesta fosterbarn; men allt eftersom
hon växte upp, märkte hon dock mer och mer de osynliga
skrankor, som stego högre och högre emellan grefvefamiljen
och komministersdottern. I hvardagslag hette hon ’kära barn’,
men när det var fint främmande på gården bara ’Malena’.
I hvardagslag fick hon gärna sitta vid grefvinnans sybord i
’lilla salongen’; när där var gäster i huset, kände hon
instinktlikt att hon var bäst ur vägen på sitt eget rum. Men där
fanns inte en gnista högmod i det ljuslockiga hufvudet, som
blef vackrare för hvarje dag; Malena visste att fosterföräldrarna
höllo af henne, och det var henne nog för att vara glad och
lycklig. Ack, vi kunna ju inte alla bli grefvebarn!
Unge grefve Filip kallade henne också ’Malena’, ända tills
hon ’gått och läst’; sedan sa’ han ’mamsell’. Han var sex
år då Malena kom i huset, och hon hade icke varit där i
många minuter, förrän han fick hennes små korta, knubbiga
armar i en lång röd töm och befallde: »Nu ska vi leka häst!»
Och så lekte de häst och ’hök och dufva’ och allt möjligt,
ända tills en vacker dag Filip växt upp till ’grefve’ och
Malena till ’mamsell’.
Sedan sprungo de aldrig mera omkring så där, men en
noggrann iakttagare, som såg dem tillsammans, skulle nog
på rodnande kinder och glänsande ögon märkt, att ’dufvan’
var värre fast än någonsin. Men det var en beskedlig ’hök’,
grefve Filip, ty han begagnade aldrig sin makt öfver mamsell
Malenas hjärta, och själf visste hon inte heller af den på länge.
Det är med den första kärleken som med nervfebern;
man kan gå och ha den i kroppen rätt länge utan att veta
därom. Icke visste Malena hvarför det alltid stack till så
besynnerligt i hjärtat, när hon i hvardagsdräkt och med en
ost eller en mjölkbunke i handen gick öfver gården och
hörde glada skratt eka under lindarna och såg grefve Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
