Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni om allra bäst, snälla mamsell Malena.» Barnen älskade
henne som en mor, och det gamla tjänstfolket från den tid,
då ’mamsell’ aldrig beträdde salongen utan för att ta’ emot
order af hennes nåd, hade efter hand flyttat undan.
Kom så den nu tjugofemårige sonen hem från
universitetet, omfläktad af den nya tidens moderna idéer om
människovärde och adelskapets förgänglighet, samt bad att »få
säga tante till den kära, snälla mamsell Malena, som vi alla
ha att tacka för så mycket».
Det var vid kaffebordet. Grefve Filip ryckte till en smula;
han hade icke gifvit akt på huru mamsell Malenas lifsgärning
så småningom gjort henne till deras jämbörding, men i nästa
ögonblick log han mildt och vänligt och sade: »Jag ber att
alla barnen få säga så!»
Det finnes något i naturen, som kallas ’eftersommar’.
Senblomstren stå så vackra då, nytt, friskt gräs spirar upp
på frodiga marker, och det blir ibland ett omslag i
temperaturen, som om tiden med ens skridit tillbaka till Maj.
Människan har också sin eftersommar, då pulsarna ha
upphört att bränna, men hjärtat fortfar att värma, då
mannen har slutat med att afguda kvinnorna, men ännu kan
älska kvinnan. Ungdomen i sitt öfvermod kallar det där för
’gubbkärleken’, medan patienten själf aktningsfullt talar om
’den mognade mannens allvarliga böjelse’. Och denna känsla
behöfver icke nödvändigt ett ’nytt’ föremål; den kan väckas
af en kvinna, som man sett hela sitt lif. ’Gubbkärleken’ får
ett par alldeles extra, nya ögon att se med.
— Minns ni, sade grefve Filip till tant Malena en sådan
där eftersommarkväll, huru jag en gång fick korgen af er,
en sparriskorg var det, tror jag?
— Åh, herr grefve ...
— Men om jag nu komme omigen, Malena, sade grefven
och grep ifrigt ’tantens’ båda händer, om jag komme, inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
