- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1092

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamlafrun och Ungafrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så blef det en tåreflod och konvulsiviska skakningar
på det lilla burriga hufvudet, och böner om förlåtelse och
eder att ingen utom hon betydde något alls för honom i
hela världen, att modern icke skulle få sätta sin fot öfver
deras tröskel om ej hon ville ...

Han hade kännt henne i fyra månader. Fru Karin hade
tillbedt honom i tre och trettio år!

— — — — — — — — — — — — — — — — — —

Bröllopet var öfver och bröllopsresan gjord. Pappa och
mamma hade icke haft råd till någon bröllopsresa, men
däremellan lågo ju fru Karins trettiofyra arbetsår. Mamma hade
stannat kvar under tiden och ställt allt i ordning, men i dag
skulle hon resa.

Där inne i sängkammaren hade Otto vändt sig oroligt
hela natten.

— Är du sjuk, älskling?

— Nej, men här är så förfärligt varmt ...

Och så vände hon sin lilla älfgestalt och började andas
djupt och tungt, och så slöt äfven han ögonen och försökte
somna igen, men genom mörkret såg han ett mildt, sorgset
ansikte, kransadt af hvita lockar, nicka farväl.

Fru Karin hade inte heller sofvit mycket den natten.
Med ljuset i hand hade hon gått ur rum i rum, räknat öfver
silfverlådan ännu en gång, öppnat linneskåpet, slagit ett blått
band om det nyaste damastduktyget och med mager,
darrande hand liksom smekande farit öfver de glänsande,
välfyllda, bländhvita hyllorna. Så hade hon gått och jämkat
litet på taflorna i förmaket, tummat en smula på
prydnadssakerna å atheniennen och slutligen ställt sig längst in i
våningen, i gästrummet, och, stödd mot dörrposten, låtit sina
milda, tårfyllda ögon kärleksfullt glida utefter hvarje vägg,
hvarje möbel i det gamla hemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free