Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamlafrun och Ungafrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter om Otto riktigt ger akt på hur kärleksfull hon är mot
hans mor. Men han ser det knappt. Han är så blek, så
blek. Han bara slår armarna om hennes hals och snyftar:
»Mamma, mamma!!»
Och så reser fru Karin åstad. Förbi väfkammarfönstret,
där hon setat så många timmar. Förbi det lilla mjölkrummet,
där hon sträfvat för det välstånd, som den unge herren till
Björkhult nu skall njuta. Genom allén, som salig pappa
planterade året efter Otto var född, och förbi de stora, släta
trädorna, där hon traskat i blåst och regn.
Gula, vajande skördar nicka till afsked. Caro hoppar efter
vagnen och kan knappt drifvas tillbaka af Johans hot med
piskan. Gamla Greta står i köksfönstret och torkar sig i
ögonen med en diskhandduk. Håkan rättare, som just nu
kör ut från oxstallet, lyfter vördnadsfullt sin gråa hatt.
Fru Karin håller sig kavat ända till sista grinden, där
Björkhults ägor sluta och där torparne, när hon och salig
pappa kommo nygifta hem, hade gjort en vacker äreport.
Då faller hon slappt tillbaka i droskan och gråter.
Stackars gamlafru!
På verandan står Otto och viftar farväl ännu långt sedan
droskan är ur synhåll, och gråter, äfven han.
Men bakom honom glider en mjuk, rund arm utefter hans
solbrända nacke och böjer hans hufvud ned till en liten röd,
leende mun, som kysser bort tårar och pladdrar bort minnen
och blåser bort taggar ur hjärtat och skrattar bort saknad
och målar en framtid i strålande ljus.
Lyckliga ungafru! Du segrar alltid i den ojämna striden
om den gemensamme älsklingen; men hvad den segern
innebär för den besegrade, det vet du ej, förrän din egen lock
blir grå och din kind blir blek och han, som du älskat i
trettio år, glömmer dig för henne, som haft honom kär i
kanske lika många dagar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
