Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Omsider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värld, ett sagopalats med furumöbler och 25-örestapeter. Var
hon verkligen vaken? Ja, det var ju hennes egen gamla grå
ullsjal, hon nöp i, och där vid sidan satt Frans med
glädjeskimmer på pannan, fast de många extraordinarieåren mängt
litet grått i håret vid tinningarna.
— Är det långt ännu, Frans?
— Detta är kohagen, Johanna.
— Och åkrarna där?
— De äro våra.
Pålle svängde till vänster. En glindrande flik af sjö,
lindar och rönnar, nakna ännu i början af Maj, men med
svällande knoppar, och där framme någonting rödt och hvitt ...
De sprungo omkring som yra barn på feriernas första dag.
Jag önskar bara att matgossarne skulle fått se Johanna, där
hon skrattande, barhufvad, med upplyftad klädning sprang
från verandan till ladugården, från ladugården till visthusboden
och så genom sal och förmak och kök och skafferi. Och
pastorn följde med så godt han kunde, och tog fatt henne
i dörrarne här och hvar och — kysste henne. Henne, gamla,
snart fyrtioåriga människan? Ja, kunde väl de rå för att inte
lyckan kommit förr?
Och majsol glänste och majvind blåste, blid, men frisk,
som om han velat blåsa bort studentrummets dam,
adjunktsårens stumma längtan, de små vecken på pastorskans panna
och matoset från mamsell Johannas utspisningslokal.
Ännu när månen gick upp på kvällen och tittade in i
prästgårdsfönstren, såg han i ett af dem ett par glada,
barnsliga människor, fast slutna intill hvarandra.
Och hon tryckte hufvudet hårdt intill hans svarta rock
och hviskade med en liten suck öfver lifvets flydda vår:
— Din gamla, gamla hustru ...
Men han slöt henne fastare intill sig och jublade:
— Min evigt unga, ljufva brud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
