Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Som eget barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var femtioett år då hon var aderton. Han hade
varit borta från hemmet vid sina stora arbeten längre än
någonsin tillförne på en gång sedan Marie kom i huset,
hela två månader, och han längtade hem så innerligt,
outsägligt. Aldrig hade han så klart insett huru den lilla
vildkatten i lappad klädning och trasiga händer förvandlats, som
då hon nu stormade emot honom på trädgårdsgången, rak,
elegant, smidig och behagfull, röd och varm, med sina
tindrande ögon och sitt bara, rika, glänsande hår, en fullfärdig
ung, skön kvinna.
Med lidelsefull häftighet slöt han henne i sin famn, kysste
gång på gång hennes röda, varma mun och höll henne hårdt,
fast och länge intill sig.
Hon skalf och greps af oro såsom den rena jungfrun
alltid gör, då hon medvetet eller omedvetet första gången
på sin kind känner fläkten af den varmt andande Eros, och
frågade i barnslig ovetenhet:
— Du ... du är väl inte sjuk?
Det blef en hård natt för Ludvig Frank efter återseendets
glädje. Fjällen hade fallit från hans ögon och han såg med
förfärande klarhet huru hans känslor för Marie skiftat gestalt.
Han vred sig i kval och frågade sig tusen gånger huru detta
skulle sluta. Han stod för högt i världserfarenhet och själslig
klarhet för att ens ett ögonblick tänka sig en förening mellan
de aderton åren och femtioett.
Nå, hvad sen? Det bästa af henne ägde han ju, hennes
själ och ande, hennes tindrande blick och ljudet af den kära
rösten, hvarje tanke och lynnesskiftning, hvarje sprittande
rörelse, hvarje smekande ord var ju hans! Resten? Ja, det
vore ju saligheten, förstås, men af rosende hull och
elektriserande kyssar finge han vara nöjd med hvad han köpt sig
förut under sitt fördomsfria lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
