Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Som eget barn - »Oäkta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herre Gud, hvad han sörjer henne; men så har han då haft
henne rakt som eget barn!»
Vid bröllopsmiddagen höll Ludvig Frank ett vackert tal,
som hänförde alla de närvarande, och häradshöfding Pipping
skulle svara och kom af sig, men fick dock naturligtvis alla
Maries allra kärleksfullaste blickar.
Också var han blott tjugoåtta år.
Morgonen därpå reste de nygifta, och då Marie kom mot
honom i sin eleganta resdräkt, kunde Ludvig Frank inte
motstå sitt så länge kufvade begär att liksom förr, för länge,
längesen, trycka en kyss på hennes röda, varma mun.
Ah! Var det verkligen hans egen lilla Marie?
— Farväl ... du käre ... älskade ... och tack för allt ...
allt ...
Och så grät hon.
— Farväl, Marie! Glöm mig gärna i solljus och glädje;
men skulle molnen komma och stormvinden bita din kind,
så vet du hvar du har mig ... gullebarnet mitt ...
Så åkte herrskapet Pipping och Ludvig Frank gick in
och stängde dörren efter sig.
Och så ... ja så var det visst inte mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
