Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hvarför icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängas med hundrafemtio personer i rum afsedda för högst
trettio, och mata den lilla hvita oskulden med nio sorters mat
och klinga med henne i fem sorters — troligtvis mycket
ordinärt — vin, och hålla ett spirituellt tal till tärnorna och
kanske ett eller två andra, och på lediga stunder vara
charmant mot de öfriga hvitklädda oskulderna och sin väns brud
och denna bruds pappa, mamma och öfriga anförvandter samt
de hundratjugo, som sedan återstodo.
För thy han var filosofie kandidat med cum laude i estetik,
och de öfriga marskalkarne inspektorer, landtbrukare, en
länsman, två studenter och en löjtnant på Hallands bataljon.
Och när han tänkte på allt detta, kände han sitt hjärta
fyllas af stor ovilja mot sin bäste vän, Thorvald Hagström,
och mot hans kuriösa idé att taga fästmö på ett så olämpligt
ställe, och mot ungdomsvänskap och mot stora bröllop på
landet i allmänhet och det fåniga bruket med tärnor och
marskalkar i synnerhet.
Inte en half minut, inte två sekunder fick han på sig.
Han var den siste, som kom. Så fort kärran stannat, flög
Thorvald, förklarad af sällhet, i hans famn och drog honom
in i klockarens egen sängkammare, där de tolf hvitklädda
stodo stilla och anständiga, som uppträdda på en tråd.
— Kandidat Starborg — min bäste vän — fröken
Hägerstrand — min Emmys bästa väninna. — Ursäkta!
Och så flög han i väg igen.
— Som jag hör, har jag haft den lyckan att bli utsedd
till fröken Hägerstrands marskalk, och ber att få öfverläm...
— Nu få vi raska på! sa’ löjtnant Andersson på Hallands
bataljon, som bestod af idel beväring.
Hon lade sin hand på hans arm och såg upp mot honom
och log ...
Och det var som om de falnade blomstren i tärnebuketten
blifvit friska och fuktiga med ens, som om solen fördubblat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
