Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hvarför icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så frågade han fröken Hägerstrand, om hon önskade
mera mat, och det önskade hon egentligen inte, och så togo
de sig hvar sitt halft glas varm, dufven champagne à 4
kronor flaskan och tyckte att det hade ett starkt tycke af nektar
och ambrosia, och så gingo de ner åt syrénbersån igen och
talade om trädgårdsskötsel och bärbuskar och vädret och den
gamle klockaren och annat, som de sluppo att tänka det
ringaste på medan blickarna språkade för sig.
Släkten, tärnorna och marskalkarne skulle stanna äfven
hela följande dag, en del af dem i »dagarna tre». När
utrymmet i bröllopsgården tröt, var logis anordnadt hos
grannarne; man spred sig hit och dit i gårdarna, somliga hade
sängställen å en stor, treflig loge, och den unge
possessionaten Pettersson märkte inte, att han fått »galen» kappsäck med
sig, förrän han misslyckades i sina energiska försök att komma
in i ett mycket långt och rikt broderadt nattlinne med yfviga
spetsar vid hals och händer.
Kandidat Starborg sof inte mycket den natten. Hans
pulsar brunno och hans tankar flögo, flögo långt, långt bort
till den tid, då hans sträfvande skulle börja ge bröd, då de
långa studieåren voro slut och hans arbete skulle skapa ett
tryggadt, om än aldrig så enkelt hem. Och det hemmets
genius skulle le mot honom med en frisk, röd mun och se
på honom med stora, blåa, glada ögon, och möta honom i
tamburdörren då han kom hem, trött, kanske nedslagen ibland,
och linda sina ...
Nu började tupparne gala och det blef kvaft på det lilla
gafvelrummet med dess fyra marskalkar, hvadan kandidaten
skrudade sig med samma och styrde kosan utåt ängarna.
Och icke en blund i ögonen fick Anna Hägerstrand.
Konturerna i hennes vakna drömmar voro ännu otydligare än
kandidatens; hon visste bara, att hon kände sig så glad, så
innerligt glad, som aldrig någonsin tillförne, och att hon ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
